Lördag 21 februari
Så har jag helt plötsligt bara 15 helger kvar i USA. Och 11 i San Francisco. Tiden börjar flyga iväg lite, så denna helg tog vi tillfället i akt och var lite turistiga. I lördags packade vi in mig, Ash, Betty, Allie och Jeanny i bilen och åkte ca 2 timmar norrut till den sista fungerade fyren i USA och även västkustens mest vindiga plats, Point Reyes. Vägen dit var så OTROLIGT fin. Till skillnad från resten av bruna Cali var det så sjukt grönt. Gräsklädda kullar överallt så vi ville bara springa omkring och leka att vi var med i Sound Of Music.
Vi åkte förbi ett vrakskepp/skeppvrak(??) och Jeanny ville så gärna röra det så hon tar av sig skorna och går halvvägs ut i vattnet när hon inte ser botten längre och inbillar sig att ormar slingrar kring hennes fötter. Var lite kul. Och Ash var i extas för hon så gärna ville ta sina bröllopskort där. Och vi ba med en rutten jävla båt i bakgrunden? Romantiskt värre. Så varje gång vi såg något övergivet fordon efter det, typ traktorer och sånt var vi tvungna att stanna och låtsas att vi var på en bröllopsfotografering, haha.
I alla fall, för att komma ner till den där fyren var man tvungen att gå 308 trappsteg. De såg ju så små ut så jag var den som ba äh, men kom igen nu latmaskar. Vi har ju åkt hela vägen hit, klart vi ska gå ner. Dom ba men Sarah, vi ska ju gå upp igen också. Jag ba äsch, det är ingenting. Så jag börjar gå och de andra följer efter mig..
Ner var ju ingen fara och gubben som jobbade i fyren berättade att de precis sett en val och jag går BANANAS eftersom jag aldrig sett en val och försökt dra med mig folk på valbåtar, men ingen vill betala 1000 kr för det. Fattar ej varför. Hur som, vi står ute på den där vindiga fyren i ca 40 sekunder innan mina kompanjoner ger upp och överger mig. Men jag tänkte jag är ju svensk, de retar mig alltid och säger att det rinner vikingablod i mina ådror så nu jäklar ska de få se på Viking. Står där i ca 10 min och bara stirrar ut mot havet och koncentrerar mig som aldrig förr. Ser ingen jävla val, och är sjuk idag tack vare den där jävla envisheten och vinden.
Börjar gå tillbaka och är skitsur, när jag tittar ut mot havet och ser en VAL HOPPA UPP UR VATTNET OCH SEN SPRUTA UPP VATTEN UR SITT LILLA HÅL!!!!!! Ingen annan såg så där fick dom!! Självklart var det ju ingen som trodde mig men de var bara avundsjuka. Så det så.
I alla fall, sen skulle vi ju gå dessa 308 trappsteg upp igen. Försökte verka lite cool och oberörd eftersom jag i princip tvingat alla att gå ner. Idag ramlade jag ur sängen för mina vader var spaghetti. Så ja, det var ju kul liksom.
Efter utflykten åkte vi och åt kinamat på vårat favvoställe och när Ash och jag lämnat alla åkte vi till Starbucks, köpte med oss fika och bara körde omkring i stan i typ 1,5 timme. Sov redan vid midnatt på en lördag kväll. Ett riktigt partyanimal.
